Så har det då äntligen hänt.
Chiron - den sårade Kentauren, har nu rört sig över gränsen mellan Väduren och Oxen . I nästan nio år (jord-tid) har vi människor sysslat med Vädurens frågor:
Jaget, identiteten, "narcissismen" och sökandet efter ett mer personligt uttryck.
I Oxen får vi istället fokusera på resurser. Vad har vi och vad gör vi med det?
- Miljö? Världsekonomi?
Chirons läkeprocess är inte dömande eller målorienterad per se, fokusförflyttningen kommer att lyfta både det bästa och det sämsta i oss alla.... emedan bumlingen, en asteroid, enbart visar var vi känner oss otillräckliga och sårbara. Tempot saktar ner en smula dock, och vi justeras i högre mån mot jordens och naturens egen rytm.
Oxen är mer än materiella resurser. Här ryms också njutning och skönhet (venus). Men framför allt kommer praktiskt tänkande, trygghet och stabilitet att stå på den kosmiska dagordningen.
För oss med stress-relaterade skador, så kan nyheten också komma att innebära en resa... mot ett lugnare nervsystem.
-Kanske slipper vi ett "Tredje världskrig" också?
-----------------------------------------------------
Chiron i myten är samtidigt en av mina favoriter. Han var god vän med skitstöveln Hercules, och när han försökte medla i en väpnad tvist så sköt Hercules Chiron - av misstag - med en giftpil. Chiron som var odödlig dog naturligtvis inte, utan dömdes av Hydrans gift till "evigt lidande".
För mig (med Chiron i konj. Jupiter i Vattumannen, åttonde huset), så har den berättelsen kommit att få stor betydelse i förhållande till svek. Även oavsiktliga sådana.
Vissa av oss berövades tidigt vår tillit. Vi kan ha sraffats hårt och felaktigt för vår "annorlundahet". Kanske söker man då en djupare sanning, en förståelse i Chirons placering?
Placeringen jag har kallas lite storvulet för "den revolutionära psykologen". Och om jag nu kan vara något för någon, så är det precis det jag egentligen är.