Vi tar en sista flukt på världshistorien och civilisationen, innan vi beger oss ut i det komplett okända.
Mina svenska morföräldrar levde i skuggan av det Första "stora" och det Andra "stora" Världskriget. De är inte här idag, så jag kan inte fråga dom hur det där egentligen gick till.
I skolan sen, var historielektionerna kring krigen så erbarmligt tråkiga att man somnade. Namn, fältslag, länder och årtal staplades med iver och frenesi ovanpå varandra på ett sätt som skulle engagera oss.
Effekten blev motsatt.
-Det blev fucking obegripligt.
Som vuxen avhöll jag mig från att nysta i det där. Historien kortades snabbt ner till några få meningar:
Sarajevo, Tyskland, Hammarskiöld (vem?), Ryssland och så den där låten med Motörhead.
Ransoneringar....Sen kom väl Hitler, nazismen, FN och antisemitism?
 |
| Fäder, bröder, söner... |
- Yep. Ungefär vad man behöver veta om saken kommer upp på nån middag eller nåt. Man vill ju inte verka helt dum i huvudet.
Okej, då var vi klara med åren 1914-1945, i stort sett.
Men vad krigade man om? Ingen aning... Världen måste naturligtvis förändras. Men finns det verkligen inget bättre sätt?
---------------------------
Trauma, kan man kanske kalla det. En historia där man inte riktigt vet vad som är sant eller falskt. Vi kan kalla det Industrialismens krig.
Kriget - ett gammalt hantverk - flyttades från gräsmattan till det löpande bandet i fabrikerna. Ny teknik såg dagens ljus, - lite som nu, när AI och drönare måste testas på slagfältet (istället för alla andra användningsområden, där produkten istället gör nytta).
Vad vi behöver veta i övrigt är följande:
Före 1871 fanns inte Tyskland. Precis som Sverige en gång blev Sverige , så slog man ihop olika småstater. Hos oss handlade det om landskap med egna lagar och egen tideräkning (till och med). I Tyskland skapade man ett Kejsardöme som tittade snett på kolonialmakter. De större makterna hade mer av den varan och låg i framkant. Tyskland ville ha.
Storbritannien (Imperiet) och Frankrike gillade inte Tysklands anspråk Man hade så att säga monopol på "merge and acquisition" och ville gärna fortsätta så.
Avtalen mellan Ententen (GB,Frankrike och Ryssland, före revolutionen) och Centralmakterna (Tyskland, Österrike-Ungern och Osmanska riket) liknade ett modernt NATO-avtal. Man hade ingen Artikel 5 per se, men man stöttade varandra i enlighet med diverse överenskommelser. Fast inte just i det här sammanhanget. Man blev osams. Alla drogs med. Och vips så blev det världskrig.
-Inget nytt under den Solen.
Tydligen nöjde man sig inte med freden 1918. Tyskland förfördelades och fick skulden och tvingades betala krigsskadestånd. Ur missmodet som följde föddes nazismen (som i det här skedet hade väldigt lite med antisemitism att göra. Det var mest pengar och politik ärligt talat. Och krig nummer två.)
Det Osmanska riket (Turkiet och Mellanöstern, typ) visste varken ut eller in där i början. De försökte hålla sig väl med en och förskjuta en annan, i vad som kan kallas "desperation". 1915 kom ett fullkomligt psykos-genombrott som ledde till folkmord på kristna minoriteter i Armenien. När Tyskland sen förlorade så föll hela riket och England trädde in och ritade om kartan.
-Är det typ av den anledningen vi idag stilla åser Israel-Palestina konflikten utan att lyfta ett finger? Är det därför vi odlar vår "Islamophobia"...(i ljuset av 9/11 kanske...? ), och som en fortsättning på Världskrigen?
Är det också det gamla Ryssland (före revolutionen) som precis nu som då utgör en imaginär men uppskattad fiende, så att vi kan få återuppleva hela eländet om och om igen?
- I våra ben. I våra drömmar.
Yep. Vi blir inte av med skiten. USA hade nämligen åsikter som kom att påverka världen i stort. Konflikten löste sig på pappret men infektionen gick djupare än så. Man kan inte säga att någon "vann" på det här. Däremot blev världen helt sinnessjuk.
Så på ett sätt är det förståeligt att man inte orkar nysta och gräva i det här. Efter 1945 fick vi en ny Världsordning som idag är på väg att upplösas lite i taget. Världen har gått in i ett skede där allt verkar upprepa sig - och kanske skapa ett Tredje världskrig alltså. Fast ingen verkar vara väldigt rädd för det. Världen är krigstrött, både arg och blasé.... men krigsmaskineriet rullar på.
Vad som ibland slår mig och andra som en tanke är den: Att krigen aldrig tog slut. De bara fortsätter med nya konstellationer, nya avtal och nya konfliktytor.
Och ny teknik, som måste testas på slagfältet.
-----------------------------------