Mer om min absoluta favo-planet.
Och jag måste tyvärr bli ganska subjektiv här. Jag kan tydligen inte distansera mig helt från mitt eget inre centrum. Mitt astrologiska "Jag".
Pluto kan enkelt sägas handla om något undermedvetet. I mitt tidigare inlägg var jag inne på rå energi. Jag funderade kring en tät aspekt (konjunktur) mellan Solen och Pluto. Kanske med ett tillägg:
- Man har kanske inget undermedvetet?
Det undermedvetna handlar om dolda drivkrafter, säger man. Men modern forskning pekar på något mycket mer kliniskt. Hjärnan gör en massa grejer bara.
Samma hjärna, säger man, behöver förstå sig själv. Därför uppfinner vi förklaringar, - ett slags orsak-verkan- , som tydliggör för intellektet hur någonting måste ha gått till, eller bara är, eller varför det blev så utan att man visste.
-Man fantiserar.
 |
| Det undermedvetna |
Främst ansåg man förr att det undermedvetna manifesterade sig i drömmar som lockade fram förträngda hot eller önskningar. Vilket inte alls är fel tanke anser jag. Jag drömde en gång att jag var TV-producent och hade en jävla massa pengar. I en annan dröm vann jag ett nobel-pris...
- Jag klippte håret en gång, ångrade mig och drömde att det var långt igen ... och vaknade sen jätteledsen när jag upptäckte att det bara varit en dröm. Men var det undermedvetet?
Nej, jag ångrade mig medvetet. Först ljög jag för mig själv och försökte vara tapper: Men vad snyggt, sa alltså jag, och kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag försökte sen slå bort det med fraser som: "det växer snart ut igen" eller "det blir lättare att kamma". En klen tröst förvisso. Jag gjorde aldrig om det misstaget.
C.G. Jung - den berömda psykologen - menar då att jag hade en "kompenserande" dröm som tog udden av mitt sorgliga tilltag. Vetenskapen kallar det för "synaptisk gallring", ett slags bearbetning av dagen som gått.
-Man vaknar och känner sig fucking lurad!
---------------
Sartre - existentialisten - menade att det undermedvetna är ett svepskäl som gör det möjligt att fly ansvar. Ibland kan ju det vara bra också, med tanke på hur mycket missriktat ansvar man förväntas ta. Man tar ansvar för andras fel och brister genom att urskulda. Man tar egen-ansvar för klimatet. Man tar hela tiden ansvar för omständigheter långt utanför ens kontroll.
Ansvar är visserligen Saturnus domän. Vi kan ta på oss ett ansvar helt medvetet där, och riktigt känna att det är vår plikt.
Pluto i sin avgränsade undermedvetna funktion gör det alltså lite enklare, genom att avlasta sinnet en smula.
-Man ska kanske ha ett undermedvetet i alla fall?
-------------------------------
När Pluto är i konjunktion med en personlig punkt i horoskopet, - som Solen, Månen eller Ascendenten, så står dörren mellan mörker och ljus lite mer öppen. På glänt, kan man säga, så att ljus hela tiden faller in i det mörka och fördolda.
- Man kan plötsligt få se en otäck garderobsdörr öppna sig på vid gavel...som i en skräckfilm!
Kasta ljus över, kallar vi det. Ens Pluto-placering kan därför förklara hur naiv man kan vara (ingen kontakt alls) eller hur bra man är på att lösa vissa mysterier, se saker som de är eller kanske se när någon ljuger (vidöppen dörr).
Personligen har jag lite svårt för självbedrägeri. Jag kan ljuga för dig om jag absolut måste. Men inte lika bra inför Mig Själv. Pluto låter inte ens vita små lögner passera. Jag vet hela tiden vem jag är.
-Men fy vad jobbigt! (sa min kusin om mitt horoskop en gång 😕)
Hm. Det tycker inte jag. Det blir antagligen jobbigare för andra som inte riktigt funkar som jag socialt. För mig kan det kännas väldigt konstigt att du inte ser det jag ser. Jag kan då tro att du ljuger medvetet, när du bara stängt dörren till ditt undermedvetna. Sen anklagar jag dig för det, din arma stackare.
-Men håll igen!
Jag försöker verkligen lära mig att vara trevlig. Det går bara så där.
---------------------------
Pluto är Hades i astrologin, men också Egyptens Anubis. Inte den som tar emot och hanterar de döda, utan det mystiska mellanrummet, det psykologiskt liminala space där dörren öppnas och "hjärtat" lämnas över till Maat för att vägas.
Sanningen kryper alltid fram, säger man.
- Det kan man inte alltid tro. Men man kan hoppas.
------------------