Vi är klara med ämnet "filosofi", eller?
Med risk för att låta kategorisk, vad betyder det egentligen, och varför har vi så lite av "filosofisk kvalitet" i det moderna samhället?
Nu räcker det kanske inte... med en liten dos Platon och en stor dos Schopenhauer, för att man sen ska vara rustad för hela livet. Det kan vara en smaksak naturligtvis.
-Men vi lever ju i mörkrets tid! I Kali-Yuga som varar över 400 000 år! Vad mer behöver man veta??
- Att tiden inte längre är vad man förväntat sig, antagligen.
Bortsett från märkliga konspirationer kring Jordens rotation och tidens flykt...tiden, som snabbats upp med enbart några millisekunder, - så upplever också hjärnan en lägre BPS ju äldre den blir.
Det jämnar liksom ut sig. Samhället och världen upplever snarare en reaktiv och ganska smärtsam fördröjning.
Informationssamhället - en plågoande - gör att vi befinner oss i slutet av en tidigare tidsålder: Dwapara- Yuga. Den tredje av fyra skräckinjagande epos som beskriver människans resa på planeten Jorden.
---------------
Allt började bra med en Guldålder, Satya- Yuga.
Dharma (vandel,på "modern" svenska) stod på topp. Alla var friska och goda, allt var gott och väl... och ingen ondska existerade.
Sen kom Treta-Yuga, en Silverålder. Moralen visade sprickor. Kejsardömen och krig (patriarkatet) tog över ruljansen, och Universum splittrades i dualism mellan ont och gott.
Därefter Bronsåldern, Dwapara-Yuga. Världen vacklar mellan sant och falskt i en dödsryckning. Man vet inte vilken fot man ska stå på. Sjukdomar ökar i antal och religion spelar fortfarande en central roll. Människan blir återigen mer och mer medveten om sin egen kosmiska energi...men försent.
-------------------------------
Sen kommer alltså MÖRKRET.
 |
| Kali- Total destruction |
Kali-Yuga, Järnåldern, är enligt många den ålder vi lever i nu, - men jag tror inte riktigt på det lineära.
-Det kan alltid bli värre.
Vi är på väg mot det absolut mörkaste, men vi kan fortfarande kämpa emot. Vi är i skymningslandet mellan en tid och en annan, i Kali-Yugas gryende barndom där vi fortfarande skjuter Dwapara-Yuga i ålderdomens rullstol... några meter framför oss...
Det som känns förfärligt just nu är alltså ingenting jämfört med vad som komma skall, förutsatt att tid uppför sig ungefär som vi tror att den gör.
Och med de inte så uppiggande orden lämnar jag en läsare åt egna, dystra funderingar.
-----------------
To be continued...