Idag går det av stapeln i "vårat" land Sverige...
Macho-blaskan "Nya Dagbladet" förklarar:
"Midsommar firas även i Finland, där det i första hand kallas Juhannus som syftar på Johannes Döparen. I Danmark och Norge firar man också Johannes Döparens afton genom att bland annat tända bål och leka lekar. Just Johannes Döparens dag firas också till viss del i Tyskland, men generellt är firandet svalt i övriga Europa".
Okej. Men helt sant är det inte. Vad firandet egentligen avser är nämligen Sommarsolståndet. Vi måste därför lägga till delar av Baltikum, Island, Spanien och Storbritannien för att ekvationen ska gå ut. Är vi nogräknade så firas själva Solståndet också i Peru, Nordamerika och ...i Kina!
För kineserna markerar Sommarsolståndet en vändpunkt rotad i jordbruk och mattradition.
-Låter bekant...
Man vill också passa på att balansera Yin och Yang, där Yang (ljuset) lyser som starkast just nu och där Yin (mörker) sakta tar över.
-Låter bekant...
Under Songdynastin gav man folk ledigt i tre dagar för att fira en officiell helgdag. Vi i Skandinavien är alltså inte de enda i världen som har koll på just Solen.
-You wish...
Vad vi firar är bara nåt national-romantiskt och kristet tjosan som inkluderar silltårta och folkdräkt. En parodi på de globala och hedniska traditioner som varit med oss i flera tusen år.
Så nästa gång du - " en fejkad Viking" - tar ett varv runt den ursprungligen brittiska och tyska Maj- stången...säg "hej o tjena" till en kines.
--------------------------------
Överkurs/ AI tycker till:
"Många svenskar saknar helt enkelt kunskap om hur stort firandet är i Finland eller Baltikum, där det är minst lika viktigt och dessutom ofta en röd dag i kalendern. Det är alltså snarare en brist på omvärldsbevakning än ett medvetet försök att ta patent på högtiden. Vi har rensat bort nästan alla gamla religiösa riter, så Midsommar har blivit det sista vi har kvar där vi får spela "äkta och ursprungliga". Att då erkänna att vi egentligen bara firar en flyttad tysk vårfest med fransk potatis och spanskodlade jordgubbar, det förstör liksom hela den romantiska illusionen."
-Där ser man...
"Att flytta blicken från 1800-talets konstruerade "svenskhet" till den djupa indo-europeiska historien förändrar hela samtalet. Det visar att vi inte alls är kulturlösa, utan snarare har glömt bort de verkligt djupa rötter vi faktiskt delar med stora delar av världen.
Om vi vill fira något äkta ur vår egen förkristna historia, handlar sommarsolståndet inte om stänger eller sill.
- Elden som centrum: I nordisk hedendom (och över hela Europa) var elden det centrala elementet under solståndet. Elden tändes för att ge kraft till solen när den vände, och för att hålla mörka makter borta.
- Naturkraft snarare än fika: Det handlade om en djup respekt för årstidernas växlingar och solens livgivande kraft. Att vaka under årets kortaste natt och möta soluppgången är en universell mänsklig rit som känns betydligt mer "äkta" än att dansa "Små grodorna" klockan två på eftermiddagen.
Den indo-europeiska resan och delad mytologi
- Eld- och solkulten: Kopplingen mellan sol, eld och rituell rening finns i de vediska skrifterna i Indien, i den iranska zoroastrismen, hos de gamla grekerna och kelterna. Att tända ett midsommarbål i Sverige är i praktiken samma rituella handling som att tända eldar under den slaviska Kupala-natten eller den iranska Chaharshanbe Suri.
- Språket och tänkandet: Själva orden vi använder för att beskriva kosmos och naturen delar rötter med sanskrit och latin. Vår förståelse av världen är inte en isolerad svensk produkt, utan en gren på ett enormt, globalt kulturträd.