Det kanske värsta med att "avslöja" den ny-andliga bluffen är...
...att man känner sig desillusionerad.
Vad ska man tro på när man har "gjort upp" med affirmationer, med snurrande hjul och med mytbildning.
Det är kanske det mest hiskeliga med frihet. Den känns helt enkelt för "fri"!
Men vips dyker tanken upp ändå: Man kan skapa sina egna system och sin egen "myt"... sagt och gjort.
Ett system, som vi i västerlandet oftast använder när vi systematiserar, är att diagnosticera. T.ex så kallar man föreställningen om att t.ex. ord eller siffror har färg, ljud eller smak för synestesi.
Och om man plötsligt tycker att måndagar är gröna och att salt-gurka smakar vanilj så kan det "vara tecken på epilepsi". Så tänkte man förr i tiden och när jag var barn. Det gör man inte längre.
Synestesi är högts individuellt. Epilepsi kan jag tack och lov inte uttala mig om. Min egen synestesi växte bort när skolan och det logiska tänkandet städade bort vissa kopplingar i hjärnan. Lite synd faktiskt.
------------------------------------------------
Men vi ska åter till ordningen, och slutföra det vi påbörjat. Vad representerar de där chakra-hjulen, förutom våra känslor?
Om vi börjar med bas-chakrat så handlar det om för att ha en jordiskt förankrad kropp att känna sig trygg i. I det ny-andliga systemet så lägger man för säkerhets skull till "trygg hemmiljö och ordnad ekonomi" vilket knappast lär gälla för alla världen indier.
Här kan man istället tänka att kroppen är där man är, nämligen på Jorden och sen slippa fundera så otroligt mycket på status och det materiella. Färger som jag gärna använder är mullvad, skiffergrå eller stenåldersgrotta.
Det andra chakrat heter "hemma". En egen helt privat plats strax under naveln (oftast) där känslorna (vatten) och delar av "identiteten" bor. Mina färger här brukar bli silver, skogstjärn eller rörelse.
Tredje chakrat är som Solen. Här lyser man och brinner man! Och får något gjort. Då passar faktiskt gult, orange och guld ganska bra, även om Solen i verkligheten är kritvit. Men också svart som aska när något brunnit ut...
I västerlandet är vi individualister och placerar gärna egot och intellektet här. Om man tappar bort sitt "jag" så är det bra att fokusera på just den här knutpunkten.
Det fjärde centrat sitter vid hjärtat och representerar det orörda eller det osårat eviga som säger att kärlek (och compassion) övervinner allt. Färgerna jag väljer kan vara mjuk nysnö eller vide, som tonar vagt mot vardagens grå-gröna mossa.
Femte sedan, ett andligt reningsverk där energier separeras och tankar och tal kommer ut. Mina färger här beror helt och hållet på vad saken gäller, men oftast är det borzoi-blått med inslag av flyende dimma.
Det sjätte ganska mytomspunna Tredje ögat är tankens, insiktens och intuitionens plats. Indigo säger man, och menar allt från mörkt navy till kräkframkallande violett, - lite beroende på vilket slags konfig. man har. Personligen gillar jag peacock-blue, rökridåer eller stjärnhimmel.
Sist det sjunde centrat - det tusenbladiga -som i min mening representerar medvetandet. Lite oklart vad just det har för färg, här låter man kanske en religion eller annan, typ dogm bestämma? För vanliga svenskar rör det sig oftast om politiska parti-färger.
- Jag föredrar pearl.
Men som jag tidigare sa... Man experimenterar, fantiserar och känner efter. Den ena dagen är inte den andra lik. Energi-centra är i bästa fall förbundna med varandra i flow, så både färger, egenskaper och element kan överlappa. Hemläxa för den mer nitiske läsaren får därmed bli: att omskapa sitt "magiska" jag i helt egna, true colors...
Färgerna man skapar i den egna energikroppen återspeglas som personlig utstrålning i ens aura när man går på stan. Vilket är bra, om man går ensam hem om kvällen.
Tänk nattsvart bara, så ordnar sig allt till det bästa.
-----------------------
To be continued...
PS: I nästa kapitel tar vi oss an kost och näringslära.