Vi kan lyfta - eller snarare sänka blicken...
...och titta lite på hur "världen ser ut" och försöka vara allmängiltigt pedagogiska kring det.
Visst får man ofta en känsla av att vår verklighet, styrd av pengar, media och politik, håller på att krossas under sin egen tyngd?
I rymden, bland planeter och svarta hål, så är det mörk materia som håller allt samman. Gravitationen ger kosmos en mer statisk och komprimerad struktur. I samma andetag har vi mörk energi, som verkar "motsatt" enligt vetenskapen, men som kompletterar den mörka energin genom att "designa" det universum vi nu tror oss leva i.
- Det expanderar och accelererar. Du flyr hals över huvud... kanske tiotals miljoner ljusår bort, enbart för att stå öga mot öga med en pixlad forntid.
 |
| ♥ We drifted apart... |
Utan det ena eller det andra så skulle universum expandera alltför fort för himlakroppar att ens bildas...eller, så skulle Universum kollapsa - the big crunch - och förvandlas till en matematisk liten punkt i ett Ingenstans Någonsin.
-So much for that.
Precis. Universum står inte delat mot sig själv i varken gott eller ont, svart eller vitt. Det bara existerar och förändras på sina egna villkor.
-------------------------------------
Idag tänker många fysiker att slutet på berättelsen handlar om en diger energikris. Stjärnorna brinner ut...Allt blir till svarta hål (the big freeze). Eller, så bildar den mörka energin en fantom-energi som sliter sönder atomerna i sin expanderade framfart (the big rip).
Där är vi inte än i någon kosmologisk bemärkelse, - tack och lov. Men när vi pratar om världsordning så kan det börja brännas. Vår civilisation. Eller kanske hela vår tid här på Jorden... är på väg mot "slutet".
I vårt tidigare orerande kring traditionell och hellenisk astrologi, så kunde vi konstatera att det är väldigt gamla gudar som skriver historia idag, och att vi människor sannerligen har börjat att tröttna på det narrativet.
- Saturnus/Kronos måste kanske ge vika för Uranus neo-proggiga framtidsvision? Hur den nu ser ut...
----------------------------------------
Krigsmaskineriet (Herakles), - kapitalismen, den eviga tillväxten, förlegad kolonialism...visst växer det väl mögel på allt det där? Ett mögel som dagligen färgas rött av blodet från civila.
- Är det därför man väljer röda gränser mellan länder när man ritar kartor, och inte blå eller gröna?
Här på Jorden känns allt det där ganska avgörande - vi hoppas, tror och ber - för att en förändring ska vara nära. I kosmos kan det kvitta lika.
- Universum har i så fall redan sett allt och har ett långt minne. Men inte för detaljer.
Vi får istället föreställa oss, att alla krafter samverkar, och att vi i takt med att vi upptäcker vårt Universum samtidigt upptäcker och medvetandegör oss själva.
(Här kan ju faktiskt astrologi få spela en liten, undanskymd roll, Eller?)
--------------------------
Klimatfrågan är också något som upptar vår tid. Möjligen blev vi självmedvetna kring våra egna handlingar, men lät ansvaret vila på ett äldre Universum: Aristoteles fysiska verklighet och Abrahams dogmatiska dito, där den Saturniska skulden, plikten och ansvaret fördelas per capita... och inte på vetenskap eller naturliga skeenden.
Klimat-hysteri är därmed den nya religion som ersätter medeltidens skräck för Gud eller ett "helvete" med en bedövande moralisk ångest.
Orden vi söker är naturligtvis: Systematiska rituella människo-offer.
Gaia skall återigen i vårt eviga upprepningstvång kriga med sina egna barn och med Olympen, - så att Herkules - våldet och den eviga tillväxten, kan producera fler el-bilar och döda fler fåglar med vindkraftverk.
- Och?
Vi kan alla dö. So what?
------------------------------------
Jorden bryr sig inte alls om ditt klimatsamvete. Människor för övrigt började strunta i naturen så sent som 1760. Då hade 4,5 miljarder år förflutit, utan att någon klimat-kris anbelangat Sapiens som kom ganska sent till festen.
-De odlade väl råg och höll lite boskap på ängarna? Man jagade lagom, festade i det gröna och skövlade inte i skog och mark.
Man levde i någotsånär endräkt med naturen...hela vägen tillbaka till dinosaurierna give or take.
- Men det där går att förklara! Dessa bjässar kanske självförstörde, de måste ju ha rapat värre än åskan dundrar!
Drivor av dinosaurie-skit, dinosaurie-rapande och dinosaurie-gaser är självklart orsaken till att de dog ut, inte den där skrönan om en asteroid! De skapade ju en helt orimligt farlig växthuseffekt, och titta hur det blev...
I själva verket slukades dinosaurierna av ett svart hål. Vår planet är vad som blev kvar här när hålet spottade ur sig oätliga atomer... medan ett nytt Universum skapades någon annanstans. "Vi" är något slags "restprodukt" bara - likriktade skuggor, vilket i sin tur inspirerade Platons "sinnevärld" - Demiurgen.
Ändå menar man att det är av marginell betydelse.
----------------------------------
Pangea - en kontinent - sprack upp och bildade extrem vulkanisk aktivitet.
En aktivitet som skickade ut växthusgaser under miljontals år... I den sista fasen - Krita - så förvandlades hela Jorden till ett varmt och fuktigt "växthusmax" med enorma regnskogar. Varpå en asteroid gjorde slut på det hela pang tjoff.
- Så praktiskt.
Men Jorden, själva planeten, överlevde. Hon tål visst en hel del...
-------------------------------------
På något sätt kan vi människor vara på rätt väg när det handlar om miljön i vårt moderna samhälle. Vi människor mår ju inte bra alls!
Men, det är en dömande Gud - en mögel-gubbe - och Saturnus, en begränsad syn på "verklighet"... som fortfarande styr allas vårt deprimerande utgångsläge.
Utan att förändra hur vi tänker eller ser på oss själva (våra politiska/ekonomiska och "andliga" system), - och vår marginella "moraliska storhet"... så har kanske ingenting vettigt hänt.
Vad ska man egentligen tro?
/ semidork