Vi fortsätter väl där vi slutade.
Antikens berömda filosofer... och några av dem har vi allt hört talas om... lanserade tanken på ett moraliskt och logiskt kosmos som gav tillvaron en mer förnufts-baserad mening.
Fanns det naturliga förklaringar? Eller var det faktiskt guden Zeus som styrde över åska?
Xenofanes ifrågasatte gudarna, och menade att människan skapade dessa i sin avbild. "Om hästar kunde rita så skulle deras gudar vara hästar". Thales från Miletos menaden då att allt var gjort av vatten, och inte skapat av gudar överhuvudtaget. Anaximenes ansåg att det handlade om dimma och Anaximander påstod att åska berodde på att moln krockar och spricker.
Pythagoras såg alltet som tal, och Parmenides tog till orda och påstod att förändring är en illusion.
-Allt har alltid existerat, sa han. Och därmed drog man slutsatsen att bara förnuftet kan nå sanningen.
------------------------------------------
Men, det var kanske Demokritos som verkligen fattade något, och vars tankar slutgiltigt bröt med religionen.
"Universum består av två saker", sa han. Tomrum och atomer. Det kunde han räkna ut ca 400 år f.Kr.
-Imponerande!
.jpg)
Nej du. Både Platon och Aristoteles tyckte att Demokritos tankar saknade gudomlig mening, moral och syfte. Platon ville ha en odödlig själ och en kosmisk rättvisa.
Aristoteles trodde på korrekta respektive inkorrekta slutsatser. Demokritos - en materialist- hade helt uppenbart fel ända fram till år 1803, när John Dalton lade fram en för tiden plausibel teori.
Både Platon och Aristoteles var överens om att den goda medborgaren behöver lagbundenheten genom Gudar och efterliv. Platons idévärld är i någon mån förhärskande ända in i våra dagar.
Aristoteles motarbetade Demokritos atom-teori genom att förkasta idéer om svävande tomrum. "Stenar faller nedåt för att de vill tillbaka till jorden", sa han, med bestämdhet.
Han uppfann istället politik, logik, meta-etik och retorik, alltså de verktyg vi idag använder när vi tänker och talar strunt.
Till exempel så använder vi Aristoteles topos när vi argumenterar för en sak. Då handlar det om att hitta en intellektuell utsiktspunkt (en viss höjd) från vilket allt sedan faller nedåt med ganska hög hastighet. Vi kan därför idag säga, att Aristoteles uppfann den Paradigmatiska besvikelsen.
Aristoteles verk Metafysiken (bortom fysiken) översattes bl.a. till arabiska, och blev vägledande för generationer av tänkare världen över.
Och så fick det vara, i tvåtusen år. Både Kristendom och Islam tog till sig Aristoteles tankar. Och därför studerade man på Universiteten Aristoteles fysik (vamt, kallt, torrt, fuktigt) ända fram till 1600-talet.
Även Astrologi var ett viktigt ämne på lärosätet. Man hade ju redan en geocentrisk verklighetsuppfattning. Man läste kanske Ptolemaios berömda verk: Tetrabiblos (fyra böcker om Astrologi).
----------------------------
Platon och Aristoteles får ofta stå som filosofiska huvudmän när vi idag härleder och förklarar vårt statsskick, nämligen demokrati. Men faktum är att de båda var motståndare till tanken.
Platon såg ett "pöbelvälde". Aristoteles ville hellre se fler aristokrater (eliten).
I Rom när det begav sig så innehölls (nästan) all makt av Patricier (eliten) i senaten, medan Plebejerna (pöbeln) stod i skuld och kunde bli slavar.
Makten fördelade administrativt mellan Monarker (en Kung), Aristokrater (ett regeringsunderlag) och Folkförsamlingar (demokratiska val), som alltså kunde lägga ett veto. Man kunde då precis som nu, inneha en vågmästarroll.
Men Rom föll som bekant pladask till slut.
I vårt eget "Romarrike" Sverige så ser vi kanske idag början till slutet på en vagt definierad eu-imperialistisk era. Det politiska våldet tar så sakteligt över ( Nato-summit). Vi har ännu så länge inga paramilitära (privata) grupperingar att tala om, men vi ser tydliga tecken på att Optimaterna (de konservativa) och Populärerna (alla dom andra) splittrar och paralyserar det politiska samtalet.
Nästa steg är självklart uppror: inbördeskrig och diktatur. Där är vi inte ännu. Eller?
Aristoteles för övrigt, skulle inte alls hålla med mig, om varken slutledningen eller retoriken i det här anförandet. I USA däremot, är påståendet en adekvat och flitigt använd slogan, en som både legitimerar makt och varnar för demokratins undergång.
I det stora demokratiska väst så har både den romerska och den fornnordiska myten rönt enorm uppskattning, inte minst på vita duken.
-Och vad har det med astrologi att göra?
Presidenter som Reagan, Roosevelt I&II, Washington och Jefferson höll sig alla med astrologiska updates.
----------------------------------------------------------
I Rom behöll man religionen. Man gjorde ingen skillnad mellan det gamla "mythos" och det nya "logos" i politiken. Demokratin var gudomlig.
Myterna låg också till grund för den politiska propagandan. Politikern var samtidigt en präst vars privilegium var att tolka gudarnas vilja. Ville gudarna att man gick med i NATO, så gjorde man det. Ville gudarna att tonåringar av annan etnicitet skulle utvisas, så var det så man gjorde. Kontraktet med gudarna - Pax Deorum - fick inte brytas med mindre än att politiska misstag skulle råka komma i dagen.
- Det får inte ske!
Man hyllade också grundar-myten (Roms tillblivelse). Hos oss i Sverige uttrycks detta genom en illuster by proxy-historia, om vikingarnas handelsvägar österut (Kievrus).
-Men detta är ju en helt förfärlig historia!
Ja.
----------------------------