Det var Rom, inspirerade av Grekerna, som gav stjärnorna dess namn.
Planeterna, alltså. Och Zodiaken.
Men dessförinnan "uppfann" man astrologi i Babylonien.
Där hette zodiakens stjärnbilder ibland något annat, som "the Star of Stars", "the Old Man" eller "the Shepherd of Anu" osv.
Väduren skulle i deras tolkning ha hetat "arbetaren".
Oxen, "Himlens tjur".
Tvillingarna hette samma som nu, Kräftan blir kräftan och Lejonet ett lejon.
Jungfruns stjärnbild däremot skulle hetat "Fåran" (där plogen går). Grekerna gjorde om fåran till en kvinna med ett vete-ax.
Vågen blir istället "Klorna" (Skorpionens framdelar), och Skorpionen behåller sitt namn ( och sin bakdel).
Skytten var en krigsgud och lantmätare i Mesopotamien vid namn Pabilsag. Men det där är längesen nu...
Stenbocken blir "get-fisken", Vattumannen "Den Store" och Fiskarna blir "Svalans svans" eller "Gudinnan" kort och gott. (Anunito).
------------------------
I själva verket hade de arton stjärntecken istället för tolv. Sist i raden är Väduren (arbetaren eller farmaren), alltså vår zodiaks första stjärntecken som inleds av vårdagjämningen. Man standardiserade helt enkelt zodiaken för att bättre passa tideräkningen, så att några av stjärnbilderna blev bakgrunds-konstellationer.
Idag talar man om ett trettonde stjärntecken - Ophiuchus, medicinens gud. Hans gåva var att bringa de döda tillbaka till livet med hjälp av örter som han fått av ormar. Och det är den konstellationen vi idag får syn på när vi tittar på läkarvetenskapens symbol - en stav med en ringlande orm. En tretusen år gammal legend.
I senare myter så körde det naturligtvis ihop sig en smula. Evigt liv var kanske inte en grej längre.
Pluto blev orolig i sitt dödsrike. "Om folk inte dör, vad ska jag då göra med mitt dödsrike?".
Så Zeus (Jupiter) krossade Medicinmannen med en blixt och placerade honom på stjärnhimlen istället. Och därför funkar inte medicinsk astrologi alls.
Personligen ska jag enligt vissa astrologer lida av kroniska depressioner, vara gravt autistisk och leva i en förvirrande dimma fylld av tragedier, trauma och missbruksproblematik. Jag håller inte med om det.
----------------------------------
Från ett astronomisk perspektiv så stannar Solen längre i Ophiuchus (17 dagar i Ormbäraren) än den gör i Skorpionen. Skorpion kan man alltså bara vara i sju dagar. Men astrologerna (som inte gillar förnyelse) har inte velat anpassa sig till nya datum. De struntar i alla nymodigheter, - och därför är dagens astrologi verkligen nonsens på flera plan.
Men det är naturligtvis ingenting som folk vill höra talas om.
- Man kan ha sin "identitet" i sitt sol-tecken, som ett slags snuttefilt kanske...och att plötsligt byta eller få nya direktiv, skulle upplevas som oerhört omstörtande för självbilden.
Men så tycker inte jag. Jag önskar att astrologin var lite mer progressiv, och höll lite mer jämna steg med resten av verkligheten. I videon (ovan) görs tafatta försök att vetenskapligt koppa årstidsrelaterad statistik över patologiska tillstånd till astrologi per se. Men att fler fall av schizofreni skulle finnas bland människor födda under sen vinter/tidig vår, har förmodligen inget med planeter och stjärnor att göra det heller. Och som mycket riktigt påpekas i videon, så kan astrologer inte, (lika lite som psykiatriker), förklara för oss vad de egentligen pysslar med.
Men åter till sakfrågan: Hur ska zodiaken egentligen se ut?
- Tretton tecken skulle förstöra symmetrin, menar astrologerna då. Så om vi hade tretton stjärn-tecken, så skulle t.ex. Jag vara ett "fysisk" Lejon och inte en "tropical" Jungfru. Nu får jag nöja mig med en tropisk Lejon-ascendent, så det kan vara hugget som stucket faktiskt. Det kommer man kanske att upptäcka när man studerar de mönster med vilket astrologin alltid får ekvationen att gå ihop.
-Matematik är också en pseudo-vetenskap?
Ja, det säger vetenskapen om astrologi. Det är helt fel matematik nämligen, och helt fel symboler. Dessutom så tror vetenskapen att astrologi handlar om strålning som är så svag att vi inte kan förnimma den.
------------------------------------------------
Nu använder jag redan det sideriska horoskopet, som uppfanns i Indien och fortfarande används där.
Här tittar man på de faktiska astronomiska positionerna, - vilket för mig och många andra gör "astrologi" snäppet mer trovärdigt. Man kan säga att man "tunar in" mer realistiskt på de mentala frekvenser det faktiskt handlar om.
Vi blir alltså mer påverkade av en vanlig glödlampa än vi blir av Venus eller Merkurius inflytande, särskilt som inga av dessa planeter ens befinner sig där vi tror att de är. Inte heller kan gravitationen mäta sig med en faktiskt kropp i rummet där du befinner dig. Du har större chans att bli påverkad av den du talar med just nu, än av planeter långt borta.
Men då sa man att planeterna skapar "subtila förändringar i magnetfältet" vilket i sin tur skulle kunna påverka ett foster i livmodern. Men de teorierna avfärdades också. Kosmos är för kaotiskt för att passa in i de tolv husen och allt det där...
Det finns alltså ingen fysisk länk mellan dej o mej och stjärnorna. Istället så kan vi tänka oss det hela som psykologiska arketyper i vårt undermedvetna eller som ett (möjligen) genetiskt men avlägset minne. Vi kan tänka på solsystemet som en blank yta på vilken vi projicerar önskvärda egenskaper i oss själva som i en förskönande spegel. Eller, så kan vi tro, blint och dogmatiskt, att gudar eller krafter verkar långt bortanför vår kontroll och därmed formar våra respektive öden.
Vetenskapen å sin sida ödslar enormt mycket energi på att plocka isär astrologi och tron på densamma, detta trots att man skiljde på astronomi och astrologi redan på 1600-talet.
-Det går inte fort...
Ett fantastiskt system är det ändå, speciellt när man snöar in på de fullödiga 360 grader man ju har att röra sig med. Vad kan inte hända där?
Gamla världar går under, nya kommer till...allt i enlighet med tänkta (inbillade) positioner vars mytologiska symbol-värde berättar sagor medan klockan - tiden - tickar o går.
Cirkeln, som representerar en helhet sedan urminnes tid existerar också neuropsykiatriskt. Vårt medvetande rör sig i slutna informations-slingor (säger man då). Vi människor gillar helt enkelt när det snurrar på, helst i välkända loopar, - eller kanske spiraler...som kan sträva uppåt och utåt...eller ner.
Om vi bryter cirklarna i medvetandet genom koma, trauma eller narkos, så stängs medvetandet av. Kvar blir linjära, förmodat livsuppehållande signaler.
- Nej, jag tycker astrologi är ett fascinerande tidsfördriv. En snurrande tidsmaskin i vilken sinnet kan röra sig obehindrat, och en behaglig fokus-förflyttning...från det småttiga och ensidigt materiella i vardagen till det kyligt distanserat och ganska storslagna ute i en rymd. Det finns en frihet i det. Man kan andas!
Ibland använder jag astrologi för att lösa finurliga tanke-problem. Du placerar kanske problemet i något hus och i något tecken, och sedan flyttar du runt på planeterna som schackpjäser, så att nya aspekter bildas mellan, låt säga, den intellektuella sfären eller den emotionella sfären osv. Aspekterna kan då få vara olika "perspektiv" på samma fråga.
Och om du då flyttar på själva grundproblemet (en sol kanske, eller en måne) så ser du plötsligt klarare på vad-det-nu-var. Du öppnar en dörr och får mer att tänka på.
-Är det på något sätt bättre?
Hjärnan, säger man, gissar hur verkligheten ser ut. Sen upplever du verkligheten så, ända tills ny information kommer inseglande och återkopplar till den tidigare informationen så att glappet justeras. Och så funkar också astrologi, tyvärr. En utdöd, dogmatiskt och i alla stycken felaktig bild av verkligheten som behöver uppdateras och justera vissa glapp.
-Där har astrologerna ett ansvar, kan man säga.
----------------------------------------------
Den sideriska astrologin är som system betraktat mer komplicerad. Jag använder alltså den sideriska zodiaken som en vardags-karta över det välkända, men lämnar tolkningar och annat åt fantasin och intuitionen. Kanske är det endast en plötslig ingivelse som förklarar vem man tänker att man är, om hela livet är en stundande själv-upptäckt?
Jag är, enligt astrologin, en utåtriktat lekfull egoist som tycker om att showa lagom, hitta på och prata jättelänge... om sånt som intresserar Mig. Ibland far jag långt ut i marginalen.
-Men...?
Tack o lov så har jag en sån där tillbakadragen och blyg jord-Måne i Jungfrun. Jag måste noggrant analysera och verklighetsförankra mina idéer, - nästan som tvångsmässigt.
Och precis sån var jag redan från början, alltså långt innan jag ställde mitt första horoskop. Är inte det lite märkligt?
-----------------------------------
Astrologi, alltså. Så oerhört tråkigt. Men exakt hur tråkigt?
Let´s find out:
------------------------------------------
PS: Vi ska titta mer på alla dessa enskilda delar (zodiaken) som jag tog upp, och vi ska hitta helt nya och kreativa användningsområden för dessa delar.
Två fysiska avbildningar krävs dock för att omskapa våra inre "världar":
En cirkel (en "chart" med 12 tomma tårtbitar), och ett simpelt koordinatsystem med ett X och ett Y.
Samt lite fantasi.